Arkiv | augusti, 2017

David Väyrynen

31 Aug

David Väyrynen. Foto: Daniel Olausson

Vi har nu samlats här för att fira utgivningen av poeten David Väyrynens diktsamling Marken, för att fira tryckningen av diversearbetaren David Väyrynens bokhelvete Den gamla byfinska bondepraktikan, för att fira offentliggörandet av politikern David Väyrynens traktat Kultur men för vem?, för att fira fastställandet av föreningsmannen David Väyrynens verksamhetsberättelse Verksamhetsberättelse 2016, för att fira ordföranden David Väyrynens dagordning Det räcker inte med att Granhult börjar, för att fira färdiglagandet av veganen David Väyrynens receptsamling Acklimatiseringsbjudningen, för att fira målgången av simmaren David Väyrynens träningskort Nog har vi väl ändå glömt varför man ska idrotta!!, för att fira påklädningen av bastubadaren David Väyrynens broderi Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan, för att fira betygsättningen av lärarsonen David Väyrynens kollegieblock Enskilda övningar, för att fira födelsen av släktingen David Väyrynens nekrolog Hemvändarvisan, för att fira läsningen av Hakkasbon David Väyrynens adress Malmfältsdialoger.

Vi har nu samlats på en fancy liten nystartad jazzklubb precis bredvid Champagnebaren mitt i centrala Göteborg för att hålla släppfest för norrlänningen David Väyrynens handlingsprogram Vår ropande röst (i obygden) och frågan som infinner sig är så uppenbar att jag knappt törs ställa den: Fanns det verkligen inget ställe i Hakkas där den här boken kunde föras fram – ett Folkets hus eller ett föräldrahem eller en ICA-butik – och om det nu inte fanns det så fanns det verkligen inget ställe i Gällivare eller Malmberget där den här boken kunde spridas – en liten enrummare mitt i samhället eller ett kommunhus eller en ABF-lokal – och om det nu inte fanns det heller så fanns det då verkligen ingen plats i hela Sápmi där den här boken kunde göras känd – än kan väl inte alla städer ha flyttats på grund av gruvnäringen, vargjaktsförbudet och klimatförändringarna – och om de nu har det så måste de väl ha hamnat på något annat ställe och om de inte har det måste det väl ändå funnits någon by eller åtminstone någon hus eller kåta eller bastu kvar där ett litet kalas kunde hållits – men om det nu inte heller fanns det så kunde man väl åtminstone nöjt sig med kusten och vänt sig till Lule, Pite eller Skellefte, nån av städerna skulle väl ändå ha nappat om inte annat för att göra de andra och deras hockeylag förbannade och om de inte hade hakat på så kunde man väl i stället gått ner sig i ett träsk, exempelvis tagit sig till min hemby där den gamla kvarnen gjorts om till kafé och om jag bara fått reda på att det här med lokal var ett reellt problem så hade vi väl kunnat vara svågerpolitiska för en stund och ringa Asta och Erik och det skulle med all säkerhet gått bra att hålla till i Skråmträsk – men trots att det verkar ha gått åt skogen med allt längst upp i norr så fanns det verkligen inget ställe i ”Lill-Stockholm” där den här boken kunde ha fått sin release – Väven eller Scharinska eller Lottas eller Verkligheten eller Bokcafé Pilgatan eller Norrlitt-/Littfestkontoret eller den där nya hipsterkvarterskrogen Gröna älgen – och om det nu inte fanns något ställe varken i Umeå eller övriga Norrland så hade man väl åtminstone kunnat jävlas med någon annan debutant genom att krascha en boklansering, skrikläsa dubbelt så högt och sälja tre gånger så många böcker på något creddigt ställe i Stockholm. Om tanken nu ändå var att vi skulle samlas någonstans för att summera födelsedagen av trettiotreåringen David Väyrynens räkneexempel Nittinio så kunde vi väl åtminstone undvikit landets näst största stad, Göteborg känns som en halvmesyr om ni frågar mig.

Och ni frågar ju mig. Ni frågar mig om jag kan läsa vid avgången för tågresenären David Väyrynens tidtabell ”Man är där vart man vill vara och sen blir det nog bara bättre” och även om jag skulle vilja dra en liknande harang kring detta – i stil med att jag visserligen kan kalla mig norrlänning men att jag kommer från kusten och som om det inte vore nog är jag inte ens norrbottning utan från Västerbotten och som om det inte vore nog flyttade jag söderut för ungefär femton år sen och som om det inte vore nog har jag aldrig riktigt återvänt och som om det inte vore nog har jag nyligen tvingat min pojkvän, en så kallad ”riktig umebo” men med Tornedalen i namnet, tillika min och min vän David Väyrynens gemensamma vän att flytta till Majorna – eller börja oja mig kring att varför ska jag framföra improvisationer och versioner av estradören David Väyrynens scener Malmfältsmonologer när han nu gör det så mycket bättre själv tänker jag att jag i stället håller käften om allt det här för jag är ju trots allt arvoderad för att inte hålla käften utan i stället stå här och hålla låda – eller nej, jag får ju inte betalt för det här för det får man ju trots allt ganska sällan när det gäller litteraturen, men jag får ju åtminstone gratis öl för att ackompanjera musikern David Väyrynens låtskatt Låt det nu låta som det låter eller nej, jag betalar ju för mina glas i baren själv, men jag får ju åtminstone ett exemplar av boken som tack eller nej, den får jag vackert punga ut med cash för eller swisha förlaget om jag vill ha, förutsatt då att den inte fastnat i PostNords lager eller loop, men jag fick ju åtminstone manuset i pdf i ett mejl och man skulle ju kunna tro att i dessa digitala tider vore slutversionen av utkastaren David Väyrynens dokument Låt nu tiden gå lika bra som ett exemplar av skriftställaren David Väyrynens trycksak Byfinnarnas tänkespråk i handen, men är det ärligt talat någon som har sett hur tjock boken är och förstår hur det är tänkt att man ska klara av att läsa den på skärm? Inte? Då kan jag tala om för er att det handlar om 191 sidor uppdelade i, om jag räknar rätt, 39 texter, dikter, visor, nekrologer och Gud – den laestadianska – vet allt! Jag trodde att en diktsamling var någonting nätt, låt säga sjutton dikter och så var det bra med det, men i stället tvingas man ledsagas genom domedagsprofeten David Väyrynens 612 påbud och förbud. Det kan omöjligt ha varit någon norrifrån som hävdade att norrlänningen var fåordig och författaren död.

Uppläsning under släppfesten för David Väyrynens Marken på Unity Jazz i Göteborg den 31 augusti 2017.

Annonser