Arkiv | januari, 2016

Bad feminist av Roxane Gay

10 Jan

Jag tänker att jag borde
säga någonting om
ensamhet
medan jag fortfarande minns
hur den känns i kroppen
Innan jag har blivit
så van vid detta/denna
andra
att jag tror att det är ett
normaltillstånd

Mitt normaltillstånd
Ett normalt normaltillstånd

Det är lite som min allt större
skräck/skepsis
inför boken som form
Det här med att nästan alla
med bok
verkar ha glömt hur det
kändes i kroppen
att röra sig i den litterära
världen utan bok
Som om boken skenbart
gör att den litterära
världen försvinner
Som om boken gör att
boken är det enda sätt
litteraturen gestaltas på

Jag skriver samma sak
Om och om igen
Försöker åtminstone intala
mig själv

Varför bryr jag mig
så mycket om vad ni tycker
Eller jag menar
Varför jag bryr mig
så mycket om vad ni tycker
Varför jag ger fullständigt
fan

När jag läser Roxane Gays
Bad feminist
fastnar jag i att jag inte vet
vad ordet
”gardering”
heter på engelska
om det alls finns

Skärpan och vidsyntheten
Garderingen och tillkorta-
kommandena

Antihjältinnor och hjältinnor
kämpar
sida vid sida
Strider ibland
mot varandra

Det gör mig ledsen
Samtidigt glad

Gays läsning av Kate
Zambrenos Heroines
som jag har ägnat
så mycket tid åt
att läsa och sedan
översätta
Den är uppskattande men
kritisk och det är
första gången som jag
läser en relevant kritik
av essäromanen
Gay skriver: ”Det finns
områden som hon förbigår
med tystnad, särskilt ras-,
klass- och heteroprivilegier”

Jag har inte erfarenhet
att säga någonting om alla
erfarenheter men jag har
en djuplodande erfarenhet
att säga någonting om
ensamhet
Om parsamheten som inte
bara är ett aber
utan också erbjuder
privilegier
Öppnar upp för vissa
sociala rum

Man borde inte ge
sig in i en relation
med någon som i
avsaknad av liv
har gjort sitt liv
till ett litterärt om inte
projekt så åtminstone
tema

Du skulle tänkt dig för

När jag över sms säger att
jag skriver en dikt
parafraserar du Södergran
till svar
Jag svarar ironiskt att
dina lyrikreferenser är
outsinliga
som ett hav eller en
kvinna
Det är en helkass bild
Håller inte ihop

Jag är ingen poet
Blir galen när jag måste
förklara detta
Att jag inte är
någon poet
Så många andra saker
jag är dessförinnan

Egentligen ville jag
hålla dig utanför allt
det här
Med dig ville jag vara
någonting annat
Jag uppskattade att
inte vara prestation
För en gångs skull
Jag har varit prestation
så länge att jag på
evigheter inte haft ork
till någonting annat
än att vara prestation
eller misslyckas med att
vara det

Allt som sker
Vad gör det med
en människa
Vad det gör med
en människa

Gay skriver också om
Zambreno att ”[i]ngen
kan vara allt för alla,
men det hade varit trevligt
att se vad Zambreno, med
sitt blixtrande tänkande
och skrivande, hade gjort
om hon gått ännu längre”
Det är en på samma gång
så skarp och känslosam
kritik att jag blir helt tårögd
när jag jämför med hur
kritik av författare som
Zambreno och också Gay
ofta ser ut

Antingen oförblommerat
hyllande
eller omotiverat fräckt
nedsablande

Deras skrivande
motsätter sig just detta
Ett skrivande
som är för smart och
krävande
för sitt eget bästa
Det når aldrig upp
till sina egna krav
Det är väl det som är att vara
en dålig feminist
en dålig författare

Att trots det trots allt
inte urskulda sig
eller i det längsta dra sig
från att urskulda sig
Sedan ändå falla dit
Förlåt
Det blev inte bättre
än såhär