Arkiv | maj, 2013

.dig

16 Maj

Du, sa du.

Ja, sa jag.

.vi

15 Maj

Jag visste att jag annorstädes hade skrivit ”jag är annars” men jag kan för mitt liv inte minnas att jag har skrivit det här.

Jag inleder texten med:

Han är harmynt.

Jag avslutar den:

Snuset bränner sakteliga hål i han den andres tandkött.

I texten, vidare:

En mutist till flicka i texten kan samtidigt vara hon som svär som värst.

Såhär lyder textens kontenta:

Kontentan av vad de andra säger är att det inte bara är när man är för mycket som man är för mycket utan också och kanske ännu mer när man är för lite.

Går det här mig åt huvudet.

Jag väljer ett vrak att vara i språket idag.

Jag lackar lätt över läpparna.

Stammar svårt från där jag här.

Skrider fan inte med verbala tics.

Stumheten.

Är den jag känner bäst.

Är själv bästa tös i den.