nittiofyra.

9 Dec

Igår kväll orkade jag till slut ingenting, iddes int. Hade saker jag borde ha gjort, som jag liksom har tagit på mig själv att göra, men hela tiden skjuter på. Mår lite dåligt över det. Tänkte också på saker jag skrivit till personer och att jag önskar att jag lät bli. Att språket är ett otympligt och okommunikativt kommunikationsmedel. Att mitt språk är helt inverterat. Verkar på ytan som om det vet vad det håller på med, men sedan stora hål överallt. Och eftersom jag insåg att det inte skulle bli något mer gjort gick jag och la mig. Så började tankarna att spinna och istället för att bara låta dem göra det publicerade jag genom telefonen inlägg efter inlägg på hundra namn. Räknar nu till sju. Minns att jag tänkte att vissa av dem var ärligare än någonting jag delat med mig av tidigare. Tänkte också att för att kunna publicera dem var jag tvungen att gardera mig. Skriva in ärligheten som en litterär egenskap, ett litterärt intresse. Garderingen har alltid varit något av ett grundläge för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: